Lantbrukare delar med sig: Framgångar och misslyckanden från att odla sötlupin

Sötlupin och åkerböna kan ersätta soja i både livsmedel och foder, med potentiellt minskade kostnader för lantbrukare. Det visar en ny rapport från Axfoundation som sammanfattar lantbrukares erfarenheter från lupinodling runt om i Sverige. Samtidigt visar sammanställningen att det behövs en bättre infrastruktur och mer växtförädling för att sötlupin fullt ut ska skapa förutsättningar för en ökad svensk proteinförsörjning.

”Sötlupin är en relativt ny gröda här hemma och därmed är också kunskapen begränsad. Vår förhoppning är att fler lantbrukare genom det här materialet ska få inspiration att testa lupinodling för såväl foder som livsmedel, utifrån den egna gårdens förutsättningar.” – Madeleine Linins Mörner, Programansvarig för Framtidens mat, Axfoundation

Ladda ner ”Sötlupin – den nordiska sojan?”

Efterfrågan på proteinrika baljväxter ökar markant från såväl djuruppfödare som konsumenter. Samtidigt importerar Sverige fortfarande merparten av dessa, ofta i form av sojabönor som odlats på andra sidan jorden med stor negativ klimat- och miljöpåverkan. Det låga världsmarknadspriset på soja och dess höga näringsinnehåll har hittills gjort det svårt att motivera lantbrukare och producenter att använda svenskodlade proteinråvaror istället. Nu börjar emellertid allt fler se potentialen i proteingrödor odlade och producerade i Sverige. I Axfoundations nya rapport ”Sötlupin – den nordiska sojan” delar sju lantbrukare med sig av sina framgångar och näsbrännor just med sötlupin.

”Erfarenheter från både testodlingar och återkommande odlingar visar att lupin har stor potential inom såväl livsmedelsproduktion som användning i foder. Samtidigt behövs mer växtförädling på moderna, intressanta och högavkastande baljväxtsorter som mognar snabbt och därmed passar för det svenska odlingsklimatet.” – Madeleine Linins Mörner

Inom ramen för programområdet Framtidens mat har Axfoundation sedan ett par år tillbaka arbetat tillsammans med aktörer från hela livsmedelskedjan för att bidra till ett proteinskifte. Målet har varit att skala upp den svenska produktionen av baljväxter och samtidigt adressera frågorna om betalningsvilja, infrastruktur och attraktiva produkter. På Torsåker gård, Axfoundations testgård och utvecklingscentrum utanför Upplands Väsby, finns testodlingar av lupin sedan 2017. Det är dessa erfarenheter, tillsammans med lärdomar från ytterligare sex samarbetsgårdar, som ligger till grund för rapporten.

”På Axfoundation anade vi tidigt sötlupinens potential att bli den nordiska sojan. Första årets skörd på Torsåker hade en proteinhalt på 36% och bönan visade sig sedan dessutom vara en värdefull ingrediens i den svenska baljväxtfärs som vi utvecklade. Det gjorde grödan ännu mer intressant.” – Madeleine Linins Mörner

Förutom gårdar som odlat lupin för humankonsumtion, återfinns även en kycklinguppfödare, en grisgård och en mjölkgård i erfarenhetsmaterialet. Sammanställningen visar på att det finns svenska likvärdiga alternativ till importerad soja, alternativ som samtidigt erbjuder stora miljö- och klimatmässiga fördelar.

Den fördel som lantbrukarna främst lyfter fram är just lupinbönans höga proteinhalt och proteinsammansättning. De samlade erfarenheterna visar att det är fullt möjligt att byta ut sojan i foder utan att djuren tappar i tillväxt eller får försämrad hälsa. Ett exempel på detta är grisuppfödaren Anders Gunnarsson som frikostigt delar med sig av lärdomarna från de tester som gjorts på två grupper av grisar med olika foder. Resultaten bekräftar att det inte spelar någon roll om han använder lupin eller soja i fodret för hur grisen äter och växer.

Erfarenheter från gårdarnas odlingar tyder också på att sötlupin inte är värdväxt för ärtrotröta eller rotröta, utan kan odlas i en växtföljd med exempelvis åkerbönor eller ärter. Bland annat menar Olof Janson på Kårtorps säteri att det som gör lupinen särskilt intressant är dess potential att förlänga intervallet mellan åkerbönor från 5 till 10 år, med bättre avkastning.

Det är emellertid inte en entydigt positiv bild som lantbrukarna ger av den nya proteingrödan. Rapporten lyfter flera av de hinder som finns för att sötlupin ska kunna axla rollen som den nordiska sojan. Utöver en bättre växtförädling behövs även en betydligt bättre infrastruktur menar Madeleine Linins Mörner.

”Det råder brist på en fungerande storskalig infrastruktur i Sverige för att ta hand om baljväxter generellt som ska användas till livsmedel. Tillgången till alltifrån sortering och skalning till fraktionering och förädling är starkt begränsad och det försvårar för lantbrukare att hitta köpare för baljväxter som livsmedelsråvara. För att lösa den här utmaningen krävs samverkan längs hela livsmedelskedjan och politisk vilja.” – Madeleine Linins Mörner