Sötlupin i foder gav oförändrad produktion på Nöbbelövs Gård

Peter Nilsson på Nöbbelövs Gård i Skåne har lång erfarenhet av att odla sötlupin (inte att förväxlas med den giftiga trädgårdslupinen). Efter drygt 10 år har han hunnit testa både de tidigare sorterna av sötlupin (som mognade ojämnt och var svårtröskade), samt de nya vilka Peter menar ger likvärdig avkastning som åkerböna och både kan tröskas och ensileras. Fram till 2019 odlade Peter sötlupin för att täcka gårdens behov av foder till gårdens 340 mjölkkor, men framöver kommer skörden främst gå till försäljning för humankonsumtion. Även om lupinen fungerat väl i fodret upplever han att det varit svårt att utnyttja lupinens fulla proteininnehåll.

Nu delar Peter Nilsson med sig av sina erfarenheter, med information om allt från sådjup till produktionskostnad, i rapporten ”Sötlupin – den nordiska sojan?”.

”Den höga proteinhalten är lupinens största fördel – men det handlar om att ta tillvara den på rätt sätt”

När det gäller mjölkkornas produktion har Peter genom åren inte märkt någon skillnad i samband med användningen av lupin i fodret. Olika fodervarianter har testats och utvärderats och Peter menar att de i stort är likvärdiga med det konventionella fodret med åkerböna och ärta.

Peter har provat flera tekniker för skörd och beredning. Vissa säsonger har lupinen huggits på samma sätt som vid skörd av gräs och skörden har stränglagts. Det har gett ett porösare foder men ingen skillnad vad gäller näringsinnehåll jämfört med ärter. Andra säsonger har lupinen fått mogna fullt ut därefter har en särskild skärbult och hack använts för att hacka hela grönmassan innan den lagts i silos. Fördelen med den senare varianten är att den mogna kärnan kommit med i hanteringen och enligt Peter levererat en högre proteinhalt i fodret. Svårigheten har dock varit att krossa lupinkärnan med hacken. En generell utmaning har enligt Peter varit att få ut tillräcklig utdelning från lupinen i fodret när det gäller just proteinhalten.

”Eftersom jag odlar ekologiskt så har jag normalt mycket baljväxter i ensilaget och därför kan det vara svårt att få riktigt utdelning på lupinfodret. Jag tror att lupinen gör sig bäst med gräsrikt ensilage.”

Samtidigt överväger fördelarna med lupinodling nackdelarna enligt Peter, som planerar att fortsätta med produktionen, dock till humankonsumtion framöver. Hans råd till den lantbrukare som vill prova på lupin är handfasta.

”Odla på lättare jordar och så gärna så tidigt som möjligt, helst i slutet på mars till mitten av april. Se till att ha en bra såbädd och så inte för djupt. Och slarva inte med ympningen första gången du sår lupin.”

För att odlingen av lupin ska öka markant i Sverige menar Peter att det dels behövs ett bättre utbud vad gäller utsäde, men också rådgivning av hög kvalitet.

Det saknas bra foderrådgivare för lupin. Många odlare har försökt med lupin med de gamla sorterna men misslyckats. Då har
man gått över till åkerböna som har hyfsat utsädespris, och då får man ingen volym och ingen marknad för lupinen. Hade odlingen av lupin kommit igång, exempelvis bland potatisodlare som ofta har lätta jordar, så hade nog marknaden också kunnat komma igång.”

Nöbbelövs Gård

Verksamhet: Nöbbelövs Gård i Skåne är en ekologisk mjölkgård helt självförsörjande på foder. Gården drivs av Peter Nilsson.

• 340 mjölkkor samt kalvar och stutar.
• 200 hektar brukad och betad åkermark

Lupin: Odlar lupin i samodling med råg och korn sedan 10 år. Lupinen går till gårdens foder samt säljs för humankonsumtion. Detaljerad beskrivning av odlingen finns i ”Sötlupin – den nordiska sojan?”

Fördelar med lupin enligt Peter

• Hög proteinhalt: Den höga proteinhalten är lupinens största fördel – men det handlar om att ta tillvara den på rätt vis menar Peter.
• Växtföljd och intervall: Lupinen är en bra förfrukt till andra grödor och dras inte med några växtföljdssjukdomar.
• Lättodlad: Lupinen går bra att samodla och den behöver inte några stora åtgärder för att inte få ogräs. Bara så och sedan är det klart.

Nackdelar med lupin enligt Peter

• Dyrt utsäde: Utsäde för lupin är dyrare än exempelvis ärter och åkerböna, och marknaden är begränsad.
• Ympning: Lupinfröet ska ympas innan det sås första gången på ny mark vilket är dyrt och tar tid.
• Lönsamhet och tid: Svårt att utnyttja lupinens proteininnehåll till max vid en liten och ekologisk odling, då kan det vara mer kostnadseffektivt att köpa fodret.

Sötlupin – den nordiska sojan?

Axfoundation har sammanställt rapporten ”Sötlupin – den nordiska sojan”. Där delar lantbrukare runt om i Sverige med sig av sina framgångar och näsbrännor just med sötlupin. Materialet vänder sig till lantbrukare med produktionsdjur som vill ersätta importerad soja i foder, men också till lantbrukare som vill börja odla sötlupin till livsmedel.

Sötlupin (ej att förväxla med den giftiga trädgårdslupinen) är en kvävefixerande baljväxt med högt proteininnehåll. Sötlupin, tillsammans med exempelvis åkerböna, kan ersätta soja i foder, och kan också användas i livsmedelsproduktion. Sötlupin har länge odlats och använts som både livsmedel och foder i bland annat medelhavsområdet, Mellanöstern och Sydamerika. Den sort som främst odlas på våra breddgrader är Lupinus angustifolius, smalbladig lupin eller blå lupin. Sötlupin är inte invasiv som trädgårdslupinen och sprider sig därmed inte. Dessa två arter är inte nära släkt och det har visat sig svårt/omöjligt att korsa dem manuellt under mycket gynnsamma förhållanden.