En skopa jord – hur viktigt kan den vara?

Jordhälsa handlar om att jorden ska ha en god struktur och ett rikt mikroliv som ger förutsättning för hälsosamma växter. En jord rik på mikroliv bidrar till ökad mull- och kolhalt som ger motståndskraft vid torka och skyfall.

Varför är det viktigt med god jordhälsa?

Det är otroligt viktigt att ta hand om vår matjord då det bara är en ynka sjättedel av all beboelig landyta på jordklotet som är jordbruksmark. Med en globalt ökad befolkningsmängd och klimatförändringar behöver vi vara rädd om all vår jordbruksmark. God jordhälsa är avgörande för att bevara ekosystemens balans, och binda kol i marken. Detta för att säkerställa en långsiktigt hållbar matproduktion i ett förändrat klimat.

Under de senaste århundradena har lantbruken blivit allt större, intensivare och mer specialiserade inom sin produktionsgren. Vi skulle behöva tänka på jordbruk – både vad gäller djurproduktion och växtodling – mer cirkulärt och holistiskt. Den jordbruksmark vi använder är lämpad för olika grödor och bara vissa områden passar för att odla grödor för humankonsumtion. Här ser jag att djurproduktionen fyller ett syfte att kunna nyttja alla typer av åkermark fullt ut. Exempelvis kan djuren kan omvandla fiber och proteiner från fattiga gräsmarker till näringstät mat åt oss människor. Gödseln från djuren behöver vi dessutom för att behålla mullhalt, mikroliv och näringsinnehåll i jorden. En ökad samverkan mellan dessa producenttyper av gårdar skulle gynna både klimat och jordhälsa.

Men förutom att jordhälsa är bra ur ett långsiktigt perspektiv, är det lönsamt för lantbrukarna att ställa om från dagens intensiva jordbruk till mer cirkulära metoder, här och nu? Och vilka incitament finns för det?

God jordhälsa + fotosyntesen = kolinlagring

När jordhälsan är god och fotosyntesen gör sitt jobb så binds kol i marken. Globalt står lantbruket för nästan en fjärdedel av alla klimatgasutsläpp. I Sverige ser det lite bättre ut, här står primärproduktionen inom jordbrukssektorn för cirka 15 procent av alla klimatgasutsläpp. Det kan jämföras med industrisektorn som står för 33 procent av alla utsläpp.

När jordhälsan är god och fotosyntesen gör sitt jobb så binds kol i marken.

Men notera att det inte är fossilt bränsle som är den stora utsläpparen inom svensk primärproduktion. Växthusgasutsläppen kommer framför allt från biologiska processer i växthållning och djurhållning – djurens rapar och fisar och gödsel från olika kreatur i djurproduktionen. Efter djurproduktionen kommer nästan 40 procent av klimatgaserna från biologiska processer kopplade till marken, inräknat tillverkning och användning av mineralgödsel.

Främst släpper marken ifrån sig klimatgaser då mikrobiologiska processer bryter ner och förmultnar organiskt material. Aktiviteten är som störst när vi rör om i jorden, det vill säga när vi brukar marken. Men när grödor växer jobbar vår superhjälte: fotosyntesen – den i särklass mest energieffektiva koldioxidförbrukaren och kolbindaren. Genom fotosyntesen binds kolet in i växten som för ner kol till mikroorganismerna i marken genom sitt rotsystem. Mikroorganismerna omvandlar detta till ett mer stabila kolformer som blir kvar i marken när växten dör och förmultnar.

Hur fångas koldioxid in i jorden?

När vi vänder på jorden är det viktigt att vi har en ny gröda på plats så snart det är möjligt för att återigen fånga upp den koldioxid som frigörs och även plocka in den koldioxid som redan finns i luften. En växtodling där marken är täckt med en gröda större del av året är en effektiv koldioxidfångare. Genom att hålla marken täckt och inte röra om i jorden mer än nödvändigt skapar man även bra förutsättningar för maskar, insekter och mikroorganismer. De sköter om jorden och hjälper till att skapa en bra jordhälsa, helt enkelt.

Genom att optimera markens möjlighet att binda in koldioxid ur atmosfären och lagra in som stabilt kol, skulle jordbruket kunna bli en kolinlagrande aktör att räkna med i klimatomställningen, i stället för som idag en nettoutsläppare av klimatgaser. Många lantbrukare gör redan flera jordhälsofrämjande aktiviteter, och det är positivt. Men jag tror att vi behöver finna starkare motivering och en tydligt lönsam affärsmodell för att vi ska få till transformationen av lantbrukarens tankesätt och odlingssystemet att ske snabbare.

Hur kan kolinlagring bli lönsamt?

Globalt finns ett antal affärsmodeller som främjar kolinlagring och jordhälsa. Ett exempel är Kolkrediter, en typ av handelssystem som gör det möjligt att kvantifiera och ekonomiskt värdera minskningen eller bindningen av växthusgaser, främst koldioxid. Genom att mäta och validera kolinlagring kan lantbrukaren få betalt för kolinlagrande aktiviteter. Affärsmodeller som kolkrediter skulle kunna göra stor skillnad för både den som genomför dessa kolinlagrande aktiviteter och för samhället i stort. Dessa modeller hanterar oftast både inlagring av Co2 och främjar jordhälsa. Det borde vara en självklarhet för hela livsmedelskedjan – inklusive konsumenter – att betala för positiva klimattjänster i producentled.

Genom att mäta och validera kolinlagring kan lantbrukaren få betalt för kolinlagrande aktiviteter.

Så varför händer det inte mer?

Kolkrediter är under utveckling på flera platser på jorden, även i Sverige. En utmaning är att hitta kostnadseffektiva sätt att mäta hur mycket kol som lagras in. Det är ett komplext område och det saknas än så länge exakta siffror på hur mycket kol som kan lagras in i marken. Variationer i jordtyp, vattenhållandeförmåga, lokalitet, olika typer av produktionssätt och gödslingsstrategier påverkar dessutom jordens förmåga att både binda kol och hålla ett rikt mikroliv. Parametrarna är många och det är svårt att mäta skillnader från år till år. Forskningen har helt enkelt en bit kvar till att definiera god jordhälsa och vad som skapar en optimal möjlighet till kolinlagring. Men helt klart hänger de ihop! Det behöver satsas mer pengar på forskning och utveckling inom detta område. Vi behöver helt enkelt mäta mer, men för att ha något att mäta på måste fler börja ställa om sina odlingsmetoder redan nu!

När vi på Axfoundation utvecklar framtidens hållbara livsmedelssystem är jorden, marken, en självklar pusselbit. Genom praktiska tester tillsammans med forskare och andra aktörer undersöker vi hur god jordhälsa uppnås, hur den påverkar skörden och hur det i sin tur blir lönsamt för jordbrukaren.

På Torsåker gård har vi i partnerskap med Svensk Kolinlagring ställt om de jordbruksmetoder vi använder på vissa åkrar och följer upp resultatet genom något som vi kallar för intensiva provtagningsplatser. Där provtar vi jorden ner till 90 cm och följer upp en mängd parametrar. Syftet är att lära oss mer om hur metoderna som används påverkar jordhälsa och kolinlagring.

Alla vi som jobbar i livsmedelssystemet behöver förstå vikten av jordhälsa och betydelsen av omställning inom jordbruket. Uppmuntra jordbrukare, se den viktiga rollen som jordbrukare har, de praktiska insatserna de gör och uppmuntra alla aktiviteter för ett hållbart livsmedelssystem.

Jag tror verkligen att vi klarar en storskalig transformation av systemet. Men vi måste börja med att gräva där vi står – i jorden – ett spadtag i taget.

/Marit Wirén Toll, Projektledare Framtidens mat, Axfoundation