Mykoprotein – kan svamp revolutionera foderindustrin?

2024.05.27

Mykoprotein, ett svampmycelium med revolutionerande potential inte bara inom livsmedel men även för framtidens foder.

Fiskfoder baserat på mykoprotein har lågt klimatavtryck, liten miljöpåverkan och ger glada laxar, åtminstone friska. Efter år av forskning är fiskfoderindustrin övertygad om mykoproteinets fördelar och branschens efterfrågan växer. Inom projektet Framtidens foder märks också ett stort intresse från foderindustrin för fågel och gris. Axfoundation samarbetar med experter från bland annat RISE, SLU och Cirkulär för att hitta vägar framåt.

Har du ätit quorn? Då har du ätit mykoprotein, ett svampmycelium med revolutionerande potential inte bara inom livsmedel men även för framtidens foder. Förutom att det är en superproteinkälla med högt fiberinnehåll så kan mykoprotein odlas på restströmmar från jordbruket, livsmedels- och skogsindustrin – en smart cirkulär affär.

Forskning om mykoproteinets inverkan på djur som fågel, gris och fisk pågår sedan flera år. Eftersom många fiskarter har ett större behov av högvärdiga proteinkällor än landbaserade jordbruksdjur har det drivit upp betalningsviljan hos fiskfoderindustrin för det potenta mykoproteinet. Det har gjort att marknadsaktörer riktat in sig mot fiskfoder i första hand, men på tur står även foderbranschen för enkelmagade djur som fågel och gris.

Vad är mykoprotein?

Myko betyder svamp och mykoprotein är en produkt som kommer från odlat svampmycelium.
Svampen växer på substrat av kol, kväve och fosfor. Kolkällan kan vara restströmmar från livsmedels- jordbruks- och träindustrin, t.ex. surlut, melass, etanol, ättiksyra, kolväte och till och med diesel.
En innovation som just nu ligger i framkant att fånga upp och omvandla koldioxid till etanol och ättiksyra för att kunna odla protein utan fotosyntes.
Mykoprotein innehåller ungefär hälften protein och kolhydrater. Det kan användas som proteinkälla för både djur och människor.
I fiskfoder kan mykoprotein utgöra en alternativ proteinkälla som ersättning för tex fiskmjöl och sojaprotein som idag är vanligt förekommande.
Livsmedelsprodukter med mykoprotein började kommersialiseras i Storbritannien på 1980-talet, under namnet quorn.

Från skakflaskor till ny anläggning

På RISE Processum i Örnsköldsvik pågår forskning på mykoprotein och cellulosabaserade substrat. I över ett decennium har Björn Alriksson, forsknings- och affärsutvecklare inom bioteknik och Andreas Hörnberg, senior forskningsutvecklingsingenjör, testat och utvecklat mykoprotein med hjälp av restströmmar från skogen. Från början var de ganska ensamma om att laborera med filamentösa (trådformiga) svampar och cellulosabaserade substrat från skogsindustrin.

Från början använde vi 50-milliliters skakflaskor för att odla mykoprotein. Idag sker odlingen i stora odlingstankar. En ny forskningsanläggning är under uppbyggnad med kapacitet för hundra kilo per dag.

– Andreas Hörnberg, RISE Processum

Andreas Hörnberg, RISE Processum

RISE Processum i Örnsköldsvik.

Växer i restströmmar från trämassa

Substratet som den trådformiga svampen växer av på RISE Processum är surlut, en restström som bildas vid massakokning på bioraffinaderiet Domsjö Fabriker i samma stad. Svampen växer till sig i stora tankar och skördas kontinuerligt. Det torkade och malda mykoproteinet är en av de ingredienser som kommer att ingå i fiskfodret i projektet Framtidens foder för fågel, fisk och fläsk, men mykoprotein kommer även att användas till smältbarhetsstudier för fågel och gris.

Under decenniet som gått har forskarkollegerna Björn Alriksson och Andreas Hörnberg sett ett växande intresse för mykoproteinbaserat fiskfoder.

Björn Alriksson, RISE Processum

Det är kul när man går in i ett område där intresset växer. Vi har testat mykoprotein i foder till olika typer av fiskar och kan visa att det faktiskt fungerar. Nu blir fokuset att förfina processen och skala upp.

– Björn Alriksson, RISE Processum

Stor efterfrågan från fiskfoderindustrin möjliggör uppskalning

Uppskalning är en av nycklarna för att få ekonomi i produktionen av mykoprotein. Anläggningarna är stora investeringar, tillverkningen är elintensiv och det krävs miljömässigt hållbart och billigt substrat i stor mängd. Behovet av skalning är det växande intresset för mykoprotein hos fiskfoderindustrin, som har ett hårt tryck på sig att minska sitt miljö- och klimatavtryck och hitta hållbara alternativ till soja och fiskmjöl.

Åren av studier visar också att fiskar växer bättre, tar upp mer protein, får bättre tarmhälsa och starkare immunförsvar av att äta svamp än soja. Det beror bland annat på faktorer som att:

Betaglukaner i svampen har immunstimulerande effekter.
Mykoprotein innehåller bra fibrer.
Aminoprofilen är bättre än i soja.

Från forskning till kommersiell marknad

En av de kommersiella aktörer som ska ta mykoprotein till marknaden är Lundabaserade bolaget Cirkulär. Det startade 2019 som ett forskningstungt företag med fokus på att genmodifiera svamp till kasein, mjölkprotein, men snart insåg Eric Öste, en av grundarna, att det fanns kunder som ville ha den proteinrika svampen som den är.

Fiskfoderindustrin har sett att mykoprotein fungerar. Vi ville skapa impact, så vi körde ’all in’ och byggde en pilotanläggning.

– Eric Öste, grundare av Cirkulär

Eric Öste, grundare av Cirkulär.

Pilotanläggningen är placerad hos pappersbruket Sylvamo. En biprodukt från massaproduktionen, sulfitlut, ingår i substratet som göder svampen i två tankar, en halv kubikmeter respektive fem kubikmeter stora. Varje månad kan Cirkulär producera cirka två ton produkt, mycomeal, för att utvärdera tillsammans med kunder. Nu är det dags för uppskalning och en ny anläggning planeras.

Stor efterfrågan från fiskfoderindustrin

Jeanna Peebo är strategisk chef på Cirkulär. Hennes uppdrag är att hitta investerare och ta verksamheten till nästa nivå. Hon märker redan av ett stort intresse.

Jeanna Peebo, strategisk chef på Cirkulär.

Det är en extrem market pull från fiskfoderindustrin. Mer än 70% av fiskodlingens utsläpp kommer från fodret och det finns en press att sänka miljöavtrycken. Här kan vi skapa värde och bli lönsamma.

– Jeanna Peebo, Cirkulär.

Enligt Jeanna Peebo är stora volymer helt avgörande för att hålla en bra prisnivå. Redan 2026 räknar Cirkulär med en kommersiell anläggning som kan producera 20 000 ton torrprodukt per år. Stort fokus ligger på laxodling i Norge, som har en stor del av halva den globala marknaden för odlad lax.

Odlingen av mykoprotein sker i stora tankar i Cirkulärs pilotanläggning.

Mykoprotein ett viktigt alternativ till soja

Tomas Linder är lektor i mikrobiologi på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Han har mer än en gång hört argumentet att det vore bättre om alla slutade äta kött än att utveckla hållbart foder. Tomas Linders svar är att vi både måste minska köttkonsumtionen per capita och hitta alternativ till soja, som upptar enorma arealer mark och leder till minskad biologisk mångfald och utarmade jordar.

Med tanke på sojans klimat- och miljöbelastning borde mykoprotein-alternativet främjas på regeringsnivå, menar Tomas Linder, som ser livsmedelsförsörjning som en existentiell fråga. En sårbarhet med mykoprotein finns i kostnadsbilden och den energikrävande produktionen. Finansiella styrmedel skulle kunna säkra att en viss mängd mykoprotein producerades varje år, som en beredskapsfråga, och att den är hållbart framställd.

Statliga, smarta subventioner till mykoprotein skulle kunna ge större volymer, minskade kostnader för både bönder och fiskodlare och bättre livsmedelsberedskap för Sverige.

– Tomas Linder, SLU

Varför är mykoprotein lämpligt i foder?

Globalt produceras 250 miljoner ton soja per år och merparten går till foder. Sojaodlingarna är ofta monokulturer som tar upp enorma arealer och bidrar till växthusgasutsläpp, utarmade jordar och förlust av biologisk mångfald.
I foder ingår också ofta fiskmjöl, en ohållbar ingrediens som utarmar havens resurser. En allt större andel av de marina fiskbestånden klassas som överfiskade.
Idag importeras upp till 70% av alla de proteiner som används till djurfoder i Europa, däribland soja. Denna siffra har varit den samma i ungefär 40 år vilket innebär att det finns ett ständigt proteinunderskott i Europa.
Mykoprotein odlas med lågvärdiga restströmmar och tar inte upp odlingsbar mark.