Torsåker gård – utvecklingscentrum för hållbara livsmedel

Att den globala matproduktionen påverkar miljön i negativ riktning är antagligen inte en nyhet för någon. Jordbruksmark tar i dag upp en stor del av jordens landyta (ca 40%) och påverkar miljön på flera sätt. Läckage av jordbrukets näringsämnen till haven bidrar till övergödning, överanvändning av växtskyddsmedel påverkar växter och djur negativt och markanvändningen bidrar till erosion och utarmning av jorden. Alla tre påverkar den biologiska mångfalden. Dessutom går en majoritet av all antibiotika som används globalt idag till friska djur. Den stora användningen bidrar till utvecklingen av antibiotikaresistenta bakterier. Vi människor äter också en allt mer ensidig kost där endast fyra råvaror – vete, majs, ris och soja, odlat i enorma monokulturer – utgör två tredjedelar av den globala livsmedelsförsörjningen.

Man räknar med att 25-30% av de globala utsläppen av växthusgaser kommer från jordbruket. Utsläppen består bland annat av lustgas och koldioxid som frigörs från åkermark och mulljordar, metangas från köttdjur, växthusgas som frigörs från gödsel och åkermarkskalkning samt koldioxid från jordbruksmaskiner och transporter.

Det behövs fler initiativ som arbetar för att förändra systemet. Ett av problemen är bristen på samarbete i livsmedelskedjan.

I våra projekt på Torsåker gård möts bönder, forskare, livsmedelsförädlare, kockar och entreprenörer för att gemensamt driva utvecklingen framåt. Gården ligger 30 kilometer norr om Stockholm och är Axfoundations utvecklingscentrum för framtidens hållbara livsmedelsproduktion. Gården fungerar som en katalysator för att utveckla den svenska framtida och hållbara livsmedelsproduktionen. Eftersom Torsåker innefattar åkermark, skog, hagar och ett restaurangkök, så har vi möjligheter att testodla, föda upp, förädla och utveckla nya metoder, ny mat och nya måltider tillsammans med andra. Möten mellan olika kompetenser är det som behövs för att göra morgondagens produkter både bättre och godare.

På Torsåker vill vi vara där hållbarhet, näringsinnehåll och smak överlappar och förstärker varandra. Vi vill också att Torsåker ska vara i skärningspunkten mellan forskning och praktik och kunna testa det som lantbrukaren eller marknaden och alla däremellan inte har tid eller kunskap nog att göra själva. Behoven är enorma och vi är en pytte-ö i ett stort hav. Men genom att vara öppna och framför allt genom att göra saker tillsammans, hoppas och tror vi att Torsåker kan göra skillnad. Det finns så många think-tanks. Vi vill vara en do-tank.

Några av de frågor vi arbetar med just nu:

ALTERNATIVT PROTEIN

Om vi vill klara klimatmålen måste vår animaliekonsumtion minska. Det går sex kilo växtprotein på varje kilo animaliskt protein och majoriteten av jordens åkermark används till foder. Det innebär att vi kan få betydligt mer mat från varje hektar åker om grödan går till livsmedel i stället för till djurmat. Att maten inte kommer att räcka framöver när jordens befolkning ökar, behöver alltså inte stämma. Däremot måste vi äta annorlunda. Annorlunda på ett sätt som det gynnar klimatet. Att det dessutom gör oss friskare är en bra bonus.

Hållbara alternativ till kött och till soja

I Sverige behöver vi våra gräsbetande kor för att upprätthålla de öppna landskapen och naturbeteskött har många fördelar. Dock är nästan hälften av allt kött som konsumeras i Sverige importerat och ofta uppfött på kraftfoder.

Tillväxten för kött- och mejerisubstitut är stor, vilket är positivt. Dock är de flesta av de kött- och mejeriliknande produkterna gjorda av soja, en mycket bra gröda ur ett näringsperspektiv, men den odlas ofta i andra världsdelar och på ett sätt som skadar både naturen och människorna i produktionen. Den är svår att odla på våra breddgrader.

På Torsåker gård samlar vi forskare, lantbrukare och kockar för att tillsammans hitta, odla och använda proteingrödor som fungerar i Sverige. Vi vill hitta goda och hållbara livsmedelsalternativ till kött, samt minska vårt beroende av importerad soja.

Sötlupinen, den nordiska sojan?

Sötlupin (ej att förväxla med den giftiga trädgårdslupinen) har länge både odlats och använts som livsmedel i bland annat medelhavsområdet och Sydamerika. Under de senaste åren har användningen tilltagit i Australien, Europa, Ryssland och Nordamerika. Den ärtstora lupinbönan har en komplex struktur av näringsinnehåll och en hög proteinhalt vilket innebär att den liknar sojan, men med den viktiga skillnaden att den kan odlas i vårt klimat. Den är också (liksom sojan) en baljväxt med förmåga att ta kväve direkt från luften, ett näringsämne som alla organismer behöver för att fungera. Det innebär att den inte behöver kvävegödslas, vilket är en stor miljöfördel. Den har dessutom långa pålrötter som går djupt ner i jorden och därmed luckrar upp och binder den på samma gång, vilket förhindrar erosion och näringsläckage.

Av de cirka 250 000 ton soja som importeras till Sverige årligen används det mesta till djurfoder, framförallt till mjölkkor, grisar och fjäderfä. Tillsammans med några samarbetsgårdar, däribland en kycklinguppfödare, en grisgård och en mjölkgård, har vi odlat sötlupinen och testat på produktionsdjur. Grisgården som ersatt den importerade sojan med egenodlad lupin och åkerböna, ser att grisarna växer i samma takt som på sojan och mår utmärkt. På mjölkgården valde man att helsädesensilera (grönskörda) lupinen och ge till korna. Inte heller här har man märkt någon avvikelse på djuren eller mjölkvolymen. Även kycklingarna som fötts upp på lupin växer bra och har god hälsa.

Baljväxtfärs 

I förädlad form har sötlupinen en enorm potential som växtbaserad proteinkälla då den kan användas i otaliga livsmedel. Tillsammans med kockar och marknaden utforskar vi nu de lämpligaste användningsområdena. Ett konkret resultat är en ny produkt, baljväxtfärs, som består av sötlupin, åkerböna, gråärt, raps och salt. För att testa produkten säljs den just nu i form av lasagne och bolognese i Urban Delis samtliga butiker. 5 procent av försäljningspriset per såld förpackning går tillbaka till forskning och innovation kring svenska baljväxter. Läs mer här. 

Vi har också testat baljväxtfärsen på 350 skolbarn i Södertälje. I samarbete med MatLust fick skolkökets kockar laga tacos på färsen och den enkät som barnen fyllde i efter lunchen visade att baljväxtfärsen skulle kunna ha en ljus framtid på skolornas menyer.

 

INSEKTER SOM FODER

Till fisk…

Eftersom 85% av världshavens fiskebestånd är överutnyttjade ses fiskodlingar som en möjlighet att förse marknaden med sjömat. Idag är ungefär hälften av fisken på marknaden odlad. Dock används stora mängder vildfångad fisk tillsammans med soja som foder åt den odlade fisken. Den globala fiskodlingen bidrar därför negativt till den globala livsmedelsförsörjningen.

Då det från och med juli 2017 är tillåtet med insekter som foder till fisk, har en ny möjlighet öppnats att lösa problemet samtidigt som en outnyttjad foderråvaruresurs i form av livsmedelsavfall tillvaratas.

Livsmedelssystemet har stora problem med avfall och återtag av näringsämnen, då dagens linjära flöden bidrar till läckage och övergödning. Mindre än hälften av livsmedelsavfallet behandlas idag och då i ineffektiva system vad gäller hantering av kväve och fosfor.

Tillsammans med Sveriges Lantbruksuniversitet, Grönsakshallen Sorunda, Axfood och Älvdalslax driver Torsåker projektet ”Fem ton grön fisk i disk” med syfte att ta fram ett svenskt kretsloppsbaserat fiskfoder. Detta genom att vegetabiliska restflöden (skal, blast, kärnhus m m) förädlas via insektskompost, det vill säga blir mat till insekter som sedan förädlas till att bli mat till fisk. Dessa produktionslarver skulle, ihop med andra inhemska råvaror, kunna ersätta dagens användning av fiskmjöl, fiskolja, spannmål och sojakoncentrat.

Med utveckling av EU:s regelverk som i dagsläget endast tillåter insekter som foder till fisk, kommer fler substrat och djurarter att kunna omfattas av processen och därmed ytterligare bidra till utveckling av ett hållbart samhälle, cirkulär matproduktion och ökad lönsamhet.

…och fågel

I Sverige föds det upp cirka 100 miljoner kycklingar varje år som tillsammans förbrukar runt 350 000 ton foder. Detta foder utgörs till cirka 15 procent av importerad soja.

I samband med Torsåkers fiskfoderprojekt har vi även testat insekter som kycklingfoder. Att ge kycklingarna levande insekter stimulerar deras jaktinstinkt och verkar bidra till att minska förekomsten av hackning. Larverna kan i bästa fall också konsumera bakterier i fåglarnas spillning och gör därmed ströbädden mindre frätande för fåglarnas fötter.

Tillsammans med några svenska småskaliga fjäderfäuppfödare har vi tagit fram en treraskorsning med fokus på hälsa, smak, tillväxt och rovdjursresistens. Korsningen föds upp på levande insekter på Torsåker gård. Vi vill, förutom att testa fodret, också väcka frågan om det är möjligt att etiskt, ekonomiskt och miljömässigt hållbart föda upp en frisk, relativt snabbväxande svensk matkyckling som dessutom smakar gott. Detta som motsats till de extremt snabbväxande broiler-raser som idag utgör nästan all kyckling som säljs i Sverige.

En jämförelse på helsyskon har visat att Torsåkers kycklingar växter 25-30 procent snabbare än de som fått konventionellt foder. Det indikerar att det är ekonomiskt hållbart att ge kycklingar insektsfoder. Än så länge är det inte tillåtet att sälja matfågel som fötts upp på insektsfoder, men förhoppningen är att det snart ska ändras.

INSEKTSGÖDSEL OCH GRÖNSAKER FRÅN DAN BARBER

Utöver att larverna bidrar med protein och fett i form av sin egen tillväxt, så producerar de en högpotent gödsel när de bearbetar organiskt avfall. Denna gödsel utvärderas just nu på Torsåker gård där ett grönsaksland gödslas med insektsmull.

Tack vare kontakt med hållbarhets-stjärnkocken Dan Barber från New York har vi fått tillgång till frön från grönsaker som under flera år förädlats på smak snarare än avkastning. Dessa har planterats i insektsmull på Torsåker och den första skörden gav långt över förväntan. Grönsakerna har nu delats ut till några av Sveriges bästa restauranger för utvärdering.

Vi har också genomfört ett skarpt forskningsförsök där vi odlat samma gröda i mineralgödsel, organisk handelskompost samt i insektsgödsel för att utvärdera om det blir någon skillnad i mikronäringsinnehåll.

FLERÅRIGT VETE

Dagens jordbruk bidrar till ökat näringsläckage och försämring av jordens bördighet. Dessutom kräver det stora insatser av växtskydd och gödsel. Fördelarna med perenna (fleråriga) grödor är många – allt från minskad energiförbrukning, markpackning och minskat näringsläckage till bättre tålighet mot torka och ökad kolinlagring i marken.

Kernza är ett perent vete som har tagits fram genom domesticering av ett flerårigt vetegräs, utvecklat av växtförädlare vid Rodale Institute i Pennsylvania, USA. Sedan 2003 har forskare vid The Land Institute i Kansas, under ledning av Dr. Lee De Haan, vidareutvecklat det perenna vetet på de bästa plantorna bedömt efter antal frön, dess storlek och sjukdomsresistens, vilket resulterat i förbättrade populationer. Bilden visar skillnaden på rötternas längd, till vänster perennt vete  och till höger ettårigt. (Källa: The Land Institute)

Under sommaren 2018 påbörjade Sveriges Lantbruksuniversitet i samarbete med Axfoundation ett större försök att förädla Kernza för svenska förhållanden på Torsåker gård. Ansvarig forskare är Anna Westerbergh, docent i genetik och växtförädling på institutionen för växtbiologi vid SLU i Uppsala.

 

REGENERATIVT JORDBRUK

Forskning visar att vi årligen förlorar 0.3 procent av den globala matproduktionskapaciteten på grund av utarmningen av våra matjordar, något som både det konventionella och det ekologiska lantbruket bidrar till som en följd av intensiv plöjning. Allt fler forskare pekar därför på behovet av att tillämpa regenerativt jordbruk, även kallat conservation agriculture, en metod som innebär att lantbrukaren:

– rör jorden så lite som möjligt

– försöker hålla fälten gröna under så stor del av året som möjligt för att binda kol i marken

– maler ner täckgrödan strax innan sådd

– tillämpar direktsådd, dvs plantering direkt i dött växttäcke

– har en så ordnad växtföljd som möjligt

Regenerativt jordbruk är ingen enskild åtgärd utan en kombination av olika odlingsmetoder som tillsammans skapar en helhet som är ”större än summan av delarna” och därmed bidrar till minskad klimatpåverkan. Genom att tillämpa metoden bevaras fukten i jorden bättre, vilket minskar risken för torka och erosion. Markbördigheten förbättras och mullhalten i jorden ökar. Metoden vitaliserar dessutom kolets och vattnets kretslopp så att vårt överskott av koldioxid i atmosfären flyttas ner till matjorden där det gör nytta.

På Torsåker har vi kontakt med forskare och lantbrukare som tillämpar regenerativt jordbruk och samlar svensk och internationell expertis för att driva frågan framåt.

För mer information om Torsåkerprojektet, kontakta Madeleine Linins Mörner på 0709-50 35 35 eller madeleine.morner@axfoundation.se

Dela denna artikel

Aktuellt på Axfoundation

Alla artiklar